Fias liv

Ja, nu är det fredag eftermiddag. Helgen knackar på dörren och jag öppnar mer än gärna och släpper den in.

Middag imorgon. Mina förväntningar blir bara högre och högre. Vet ej varför jag gör såhär. Alltid när jag har planerat något så börjar jag direkt med att föreställa mig hur det kommer bli. Jag ser kvällen framför mig, vad det pratas om, hur det pratas, stämningen, maten, belysningen, dukningen - allt. Jag ser allt framför mig. Jag ser till och med vad alla har på sig. Okej, har jag livlig fantasi, eller är jag bara störd? Men, oavsett vad så har jag dessa förväntningar på kvällen och dess utdelning. Det roliga är att jag aldrig blir besviken på mina förväntningar. Det är väldigt skönt. Jag tycker alltid det är trevligt att umgås, hur det än blir. Hur det än slutar så har jag oftast haft det otroligt trevligt. Det är bra.

Jag är lite störd. Jag har mina egenheter. Men vem har inte det egentligen? Alla har bara olika sorters egenheter. Men det är ju de som gör oss till oss. Det är mina egenheter som gör mig till mig. Hur hade jag annars varit? God only knows. Jag är rätt så glad att jag är störd iallafall. För annars hade jag inte varit som jag är nu. Jag hade troligtvis inte haft de vänner jag har nu och det hade, helt ärligt, varit förödande. Så jag är glad att jag är störd på mitt aldeles egna lilla sätt.

Tjing!