Long time no see
Oj, ja det var ett tag sen jag skrev här.
Sen dess har det hänt en del. Väldigt trevliga saker!
Nu har det varit jul. Julafton.
Det var trevligt. Samtidigt sorgligt. Sorgligt att se farmor så dålig. Jag kan inte riktigt hantera det. Hur hanterar man att någon man älskar tynar bort framför ögonen på en?
Det kanske man inte gör. Alltså hanterar det. Det kanske är en av livets gåtor. Man kan aldrig förbereda sig för en sån sak.. På något vis vet man om att alla dör. På samma gång distanserar man sig från den tanken. På så vis blir det bara en tanke och aldrig verklighet. Sen kommer dom stunder när verkligheten liksom blåser upp i ansiktet på en. Det gör ont.
Nu sitter jag och lyssnar på musik. Aldeles förträffligt. Jag har hittat alla mina gamla skivor och fört över dom till datorn. Mums filibaba, säger jag bara. Roligt att höra alla gamla kärlekssånger jag lyssnat till, gråtit till, skrattat till..
Känns som att sitta på trottoaren till "memory lane" och bara suga i mig alla gamla känslor..
Nej nu blev det sentimentalt.
Var på en mysig promenad med Jonna. Vi gick över skogskyrkogården. Oerhört stillsamt och fridfullt. Väldigt fint, vackert. Men jag blev så oerhört rörd när jag såg en lapp i minneslunden. Jag kan inte släppa det .Det tog tag i mitt hjärta och släppte aldrig riktigt. Det stog : "Puss på dig gumsan. Grattis på 5-årsdagen. Tänker mycket på dig, kram pappa" Det är fruktansvärt vad det gör ont i en när man läser en sådan lapp. Jag är så glad att jag inte kan föreställa mig hur det måste kännas. Att lämna blommor till minne av sin dotter.
Jag är så glad att jag lever, att alla jag älskar lever, än så länge. Man tar allting alltid för givet. Men hur skulle man annars klara sig? Om jag inte tog för givet att mina föräldrar var här imorgon, hur skulle jag då överleva natten själv? Om jag inte tog för givet att mina vänner lever och andas, hur skulle jag då överleva själv? Jag tror man måste ta vissa saker för givet. Annars kvävs man nog av oro.
Älskar er alla!
Nu blev det oerhört sentimentalt. Men det blir det ibland.. Det liksom rinner över, alla känslor..
Sen dess har det hänt en del. Väldigt trevliga saker!
Nu har det varit jul. Julafton.
Det var trevligt. Samtidigt sorgligt. Sorgligt att se farmor så dålig. Jag kan inte riktigt hantera det. Hur hanterar man att någon man älskar tynar bort framför ögonen på en?
Det kanske man inte gör. Alltså hanterar det. Det kanske är en av livets gåtor. Man kan aldrig förbereda sig för en sån sak.. På något vis vet man om att alla dör. På samma gång distanserar man sig från den tanken. På så vis blir det bara en tanke och aldrig verklighet. Sen kommer dom stunder när verkligheten liksom blåser upp i ansiktet på en. Det gör ont.
Nu sitter jag och lyssnar på musik. Aldeles förträffligt. Jag har hittat alla mina gamla skivor och fört över dom till datorn. Mums filibaba, säger jag bara. Roligt att höra alla gamla kärlekssånger jag lyssnat till, gråtit till, skrattat till..
Känns som att sitta på trottoaren till "memory lane" och bara suga i mig alla gamla känslor..
Nej nu blev det sentimentalt.
Var på en mysig promenad med Jonna. Vi gick över skogskyrkogården. Oerhört stillsamt och fridfullt. Väldigt fint, vackert. Men jag blev så oerhört rörd när jag såg en lapp i minneslunden. Jag kan inte släppa det .Det tog tag i mitt hjärta och släppte aldrig riktigt. Det stog : "Puss på dig gumsan. Grattis på 5-årsdagen. Tänker mycket på dig, kram pappa" Det är fruktansvärt vad det gör ont i en när man läser en sådan lapp. Jag är så glad att jag inte kan föreställa mig hur det måste kännas. Att lämna blommor till minne av sin dotter.
Jag är så glad att jag lever, att alla jag älskar lever, än så länge. Man tar allting alltid för givet. Men hur skulle man annars klara sig? Om jag inte tog för givet att mina föräldrar var här imorgon, hur skulle jag då överleva natten själv? Om jag inte tog för givet att mina vänner lever och andas, hur skulle jag då överleva själv? Jag tror man måste ta vissa saker för givet. Annars kvävs man nog av oro.
Älskar er alla!
Nu blev det oerhört sentimentalt. Men det blir det ibland.. Det liksom rinner över, alla känslor..
Allright now
Okej.
Dags att sträcka på sig.
Öppna ögonen.
Se.
Se världen.
Jag kanske på riktigt ser den för första gången.
Allt är inte guld.
Allt är inte heller dåligt.
Öppna ögonen.
Se.
Se mig för den jag är.
Nu är det min tid.
Nu är det jag.
Nu är nu...
glömmer aldrig
Jag glömmer aldrig mina föräldrar. Ni är underbara. Kan vara svårt att säga ibland. Men jag älskar er över allt på jorden.
Ny start
Ja. En ny start kan man verkligen säga. Tråkigt avslut på detta år men som tur är får man alltid en ny chans vid nyåret. Varför känns det så egentligen?
Egentligen fortsätter bara allt precis som förut bara det att månaderna bröjar om. Men jag väljer att vara en av dom som ser det som en ny chans. Ännu en chans. Ett oskrivet blad i min egen historia. Spännande!
Finns många tankar just nu.
Jag har världens bästa vänner.
Jag älskar er allihopa! Ni har verkligen fuinnits här för mig nu i dessa tider när jag innerligt behövt er. TACK!
Svårt. Svårare än vad jag någonsin kunnat ana.
Egentligen fortsätter bara allt precis som förut bara det att månaderna bröjar om. Men jag väljer att vara en av dom som ser det som en ny chans. Ännu en chans. Ett oskrivet blad i min egen historia. Spännande!
Finns många tankar just nu.
Jag har världens bästa vänner.
Jag älskar er allihopa! Ni har verkligen fuinnits här för mig nu i dessa tider när jag innerligt behövt er. TACK!
Svårt. Svårare än vad jag någonsin kunnat ana.
