En fredag i mitt liv

Okej.
Sitter hemma framför datorn. Johan försökte loca ut mig, men jag pallar verkligen inte. Inte ikväll. Skulle bara vilja lägga mig och sova, men klockan är för lite på nåt vis.

Är full på rödvin, hemma, ensam... Fast okej, jag drack det inte själv. Eller jo jag drack upp mitt eget vin aldeles själv haha. Men i sällskap med mamma och pappa. Vi kollade på så ska det låta. Tro det eller ej, ett jävligt bra program!  Ska vara snäll coh bjuda mamma och pappa på en flarra vin till kvällen. Jag öppnar vinet, ska hälla upp. Häller upp till mamma och pappa, kommer till mitt glas då rinner vinet ut över mina nya mysbyxor. Jag skriker högt, gällt och i panik - Nej! Jag springer gråtandes ut till badrummet med föräldrarna hack i häl. Söta som dom är (och bortskämd som jag är) börjar dom torka av mina byxor med special-våtservietter och kladdar på en massa medel, av med byxorna - in i maskinen. GULLEPLUTTAR!  Jag var helt förstörd och trodde att mina älskade 555-soul brallor skulle vara förstörda för all evighet. Icke! Tack vare mammas special medel så är dom sprillans igen =) Tårarna torkade otroligt snabbt till talkshowen Robins som går på ettan. Eller de blev till glädjetårar. Fantsastiskt rolig är han, Robin.

Nej, nu ska jag logga in på Facebook, kolla läget och sen tror jag att jag ska sova.

Har fått mina kära stövlar. De sitter som smäck!

Imorn är det barnkalas och sen på kvällen KARNEVAL =) Så hypad!

Puss på er alla

Ibland..

..så känner jag för att rymma en stund. Bara en liten stund. Tillräckligt länge för att allt jobbigt ska försvinna, men tillräckligt kort tid för att ingen ska ha glömt mig. Jag är lite av en stoppa-huvudet-i-sanden-syns-inte-finns-inte tjej. Jag är väl konfrontationsrädd när det är allvar i det hela. När det gäller något allvarligt, på riktigt.

Ibland önskar jag att jag var ett av mina barn på dagis. Jag är ju dagisfröken. Eller barnskötare på en förskola heter det egentligen. Där man kan gråta när det blir jobbigt, då får man en kram av någon stor och trygg person. Sen är allt bra igen och man kan genast skratta och springa och leka. Vad är det med mig? Varför vill jag inte ha någon ansvarskänsla, samtidigt som jag vill ha full kontroll över mitt liv? Hur ska det pusslet gå ihop? Hur ska jag någonsin kunna fungera som en självständig människa om jag inte ens kan klara mig ur det här själv? På egna ben.. På egen hand.. (nynnar nu Carloas låt)

Ibland önskar jag att jag hade en massa pengar. De flesta problem jag har idag skulle lösas då. Visserligen skulle jag få nya, annorlunda problem då, men med pengar känner man sig mer trygg.

Appropå pengar har jag shoppat för mkt. Jag har shoppat över mina tillgångar egentligen. Men vad kul det är! Nästan allt jag köpt har varit fina fynd som dessutom varit billiga. Smart shopping =)
Ett av fynden sitter jag i nu. Mysbyxan. 555soul.

Nej vet du vad. Nu måste jag sova. Ska upp tidigt imorn - öppning 07.00. Segt? Absolut!

Godnatt där ute..

Finemang!

Är fortfarande hög av lycka från gårdagen.
Önskar att alla dagar var så bra.

Joanna har kommit hem. Finally. Vi möttes runt halvtre tiden, gick för att äta. Gjorde så. Gick sen vidare till Moderna Museet för att se Andy Warholes utställning. Fantastiskt. Vi var tyvärr inte där så länge, det var otroligt mycket folk och klockan började närma sig stängning. Vi smet ut från Andys och gick runt i övriga museet. Konst kan ge mig sådana otroliga känslor. Jag vet inte vad det är med mig men ibland har jag verkligen känslorna på utsidan. Jag blir rörd nu när jag tänker tillbaka på gårdagen och de magnifika känslor jag hade. Visserligen gjorde nog det underbara vädret sitt i det hela. Men iallafall..

Vi gick sen från moderna, lyckliga som få, satte oss på en bänk vid kajen i gamla stan. Blickade ut över den fina, vackra utsikten och pratade. Pratade.

Sen gick vi vidare till Slussen för att möta, den alltid så vackra, Marie. Vi åkte då hem till Joanna, lagade middag och började vina. Fantastiska Sophie glider förbi en sväng och myser med oss. Samtalet dras tillbaka till den vackra tonårstiden. Jag har fortfarande kramp i magen av skrattattackerna. Underbart!

Kvällen blev sen, så sen att jag däckade av trötthet i sängen innan de andra hade hunnit säga 'klappjakt'.

Innan jag idag åkte hem från Joanna hann jag sno med mig ett stort utbud från hennes fina skivsamling. Sitter nu och tankar över det till datorn och njuter av mitt, inte alltid så perfekta, liv.

 
Ska börja göra saker. Roliga saker. Saker som jag vill och tycker om att göra.




My time has come.

Underneath the heart

Är en otroligt bra låt av Robyn. En annan bra låt är Autumn Leaves av Paolo Nutini. Det finns många bra låtar här i världen.

Idag suger det inte. Idag känns allt helt ok. Tack vare Jossan kan jag skratta. Det är fantastiskt, hon är rätt så fantastisk.

Middag hos samson idag. Äntligen träffas vi igen. Känns som evigheter. Om man räknar var det säkert inte så. Men jag är van att se henne oftare.

Imorn. Jag börjar bli lite nervös. Men varför då? Det borde inte vara annorlunda än någon annan gång. Förutom att det är det. Men det är ok. Allt är ok nu. Eller? Jag vågar inte alltid titta allra längst in, vet inte vad jag hittar.

Okej, kvällens djupa sinne sänker sig över mig. Fortsätter jag mycket längre blir det så djupt att det blir svårt att ta sig upp igen.

Ja, du märker kanske redan?

Joanna är hemma igen! Ska ses på lördag. Ska försöka se Warholes utställning också. Är hypad över den. Skulle vara grymt att se den. Ha sett hans verk. På riktigt. Fab.

Iallafall.

Sitter i mysbyxan och vill sova, men kan inte. Eller? Jo jag kanske skulle kunna om jag gav det en chans. Men det är lite segt när man är så rastlös som jag. Jag är konstant rastlös. Det svider lite. Att vara det alltså. Inte bokstavligt. Det blir väldigt jobbigt på kvällen. Jag önskar att jag kunde slappa, kunde lägga mig ned i sängen, blunda, slumra in och tillslut somna.

Men vet ni vad? Nu ska jag ge det en chans.. Först ska jag utföra mitt uppdrag jag fick av Johan - Hitta en sjukt bra låt. Vilken genre? upp till mig? Då finns det tonvis...

Struma, PMS eller depression??

Just nu är allt emot mig. Speciellt mitt eget humör..

Allt suger. Jävligt hårt, dessutom.

Jag hatar mitt eget humör just nu. Ena dagen är jag så uppåt så jag svävar på moln. Andra dagen (som just nu) är jag ett åskmoln och hatar allt och alla, Det kan gå på en sekund, över en natt, från dag till dag. Ja, det är oförutsägbart helt enkelt. JAG HATAR DET. Det är som att vara tonåring igen. What The Fuck?!?

Kanske har näringsbrist.. Struma? Pms? Depression? Jag kanske har gått och blivit manodepressiv.... Borderline? Fuck it.. Jag skulle kunna hoppa nu. Nej verkligen inte! Men jag är pissed of. Det är tillfällen som dessa jag ÅNGRAR bittert att jag slutat röka. I denna stund skulle jag kunna springa ner till Video och köpa cig. Hade jag bara haft pengar hade jag lätt gjort det. Fan heller. Palla börja och sen sluta igen... Never.

AAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaa! Vill bara Skrika rakt ut. Skrika ur mig all min vrede. All min ilska, all min bitterhet. Vad är jag bitter mot då? Vad är jag inte bitter mot just nu? Det finns en massa saker jag hatar. Jag hatar min livsstuation men jag VÄGRAR göra mig själv till ett offer för min egen situation. Det är värdelöst. Det ärjag själv som satt mig här. Jag hade kunnat låtsats i några månader till. Men jag är så jävla rastlös så jag måste göra, direkt när jag bestämt mig. Det finns liksom ingen återvändo. När jag väl bestämt mig är det kört. Det spelar inte riktigt någon roll vad jag känner ibland. Har jag väl bestämt mig så måste jag bara genomföra. Allt annat är värdelöst i det stadiet. Så länge jag genomför det jag tänkt så löser sig resten sen. Om jag mår dåligt? Skitsamma, så länge jag gör det jag säger/tänker att jag ska. Resten får bli som det blir lite grann.

Vad håller jag på med? Ibland öppnas ögonen lite till och då frågar jag mig själv.. Vad gör du? IBland känns det som om jag står utanför och tittar in på mig själv. Som om allt är autopilot, jag har egentligen inget att söga till om. Jag bara kör på.. Det går ibland inte att stoppa.




Fan vad skönt... Nu har jag fått spy ut lite aggressioner.. Hände rinte så ofta men när det väl händer så går det överstyr. Som allt annat med mig. När jag är glad är jag JÄTTEglad. När jag är ärg är jag JÄTTEarg. Tydligen så är vi lejon så. Har jag läst. Får väl gömma mig bakom det. Eller det faktum att jag är född in i överkonsumtionens tid. Det kära åttiotalet. Där allt skulle vara extra. Gärna extremt.

Nej mina kära vänner..

Tack för mig. Godnatt.

Knark?

Jag blir hög ibland. Men inte av kemikalier.. Nej! Utan av snygga saker. Låter konstigt för dig kanske. För mig är det fantastiskt!

När jag är på stan, eller var jag än befinner mig, och ser något vackert/snyggt/fint/fantastiskt så blir jag hög. Eller snarare när jag, i mitt inre, ser den här saken i ett sammanhang - då blir jag hög. Jag får ett lyckorus som inte går att likna me något annat. Jag känner mig som drottningen av allt. Det är en fantastisk känsla. Denna känslan har fått mig att inse att jag är en materialist och jag ä l s k a r  vackra ting. Snygga, fina, söta, vackra, coola saker. Det är fantastiskt hur en sak kan få mig att känna denna känsla. Men det är som det är. Härligt är det =)

Jag kanske måste ge ett exempel.

Jag och en vän gick runt på söder här i sthlm igår. Det var utförsäljning i ett antal butiker. Gammalt ska ut och nytt ska in. Så går vi in i en välkänd butikskjedja och jag hittar ett par oerhört billiga bybxor. Bara därför måste jag prova dom! Jag provar, känner mig nöjd och börjar forma bilden i huvudet av vad som kan passa till. Vad har jag hemma? Vad är lätt att fixa till? Så formas sakta men säkert en outfit i mitt huvud. Då kommer den, känslan, denna euforiska känsla. Jag blir som pånytt född igen i detta dåligt belysta provrum. Jag flyger, får en out-of-body-experience och det är ett faktum - jag är hög. Hög på det faktum att något kan vara så snyggt. Så bra, och så enkelt.
Hade på mig dessa byxor hela dagen igår. Jag njöt (dessutom var de tvugna att töjas ut en aning).

Detta är jag. En ytlig materialist som ä l s k a r  fina saker.




Lyssnar mycket på just nu :




Tiny Dancer - Elton John

Pretty eyed, pirate smile, you'll marry a music man
Ballerina, you must have seen her dancing in the sand
Now she's in me, always with me, tiny dancer in my hand








i-lands problem

Och ja, jag har dom.

Jag ska beställa kläder från h&m. Klickar mig fram till kassan. Har tryckt i mitt kort nr. Allt är frid och fröjd. Jag ser framför mig hur jag om några dagar skuttar iväg till videobutiken här i skarpnäck lyrisk av liycka för att hämta mitt paket. Trycker på "fortsätt" för att till sist kunna slutföra köpet. Då kommer det upp, med röd text, kortnummer felaktigt/saknas. Felaktigt/saknas?!?! What? Jag har alltid kunnat handla med det här kortet. Är hm.com något undantag? Så jag blir irriterad men tänker, okej, jag kan lägga ut 50 spänn extra på postförskott. Visst! Varför inte? SÅ jag ändrar allt och trycker istället i postförskott. Jag slutför köpet. Vad ser jag då? Mitt paket kommer inte förrän i APRIL! Har ni någon idé om hur frustrerande detta är? Och ja, återigen, detta är ett i-lands problem. Det sorgliga är at jag lider utav det. Problemet alltså. Som tur är hinner paketet komma innan jag drar iväg med Samson och Dagny till Trukiet. Iallafall.. Så är läget..

Vidare i mitt liv så har jag typ fått magkatarr, Ska till läkaren på måndag för att få bli undersökt. Fyfan. Det enda jag kunnat äta på fyra dagar är vita rostmackor. Nu sitter jag och knaprar på "baby-rån". Ni vet sånna här vita helt smaklösa saker som alla barn överallt smaskar på. (jag tycker om dom i hemlighet)

I övrigt lyssnar jag just nu på Paolo Nutini. Jag är frälst! Tack Johan =)
Han är helt fantastiskt bra. Autumn leaves gråter jag till, Alloway Grove dansar jag till, hans skiva är alltså allsidig.
Mums!

Nej nu ringde matklockan hörde jag. Ska snart försöka sätta i mig något mer matigt än baby-rån och rostmackor.

Until next time - Keep it up!

RSS 2.0